När det kommer till att värdera mat, finns det alltid två förhållningssätt att ta hänsyn till: den objektiva och den subjektiva. Medan den senare framförallt handlar om din egen, personliga smak, bidrar den objektiva ställningen istället med andra aspekter. Här tar man nämligen hänsyn till mätbara faktorer och regler som ska följas för att en produkt ska anses som komplett.
Jag vet inte något annat land i världen som är som stolt över sitt territorium, sitt mikroklimat och sina lokala traditioner som Italien. Med all rätta, ska jag kanske tillägga. Men ur marknadsföringssyfte är det också väldigt smart. För genom att slå fast att en produkt inte går att tillverka på något annan plats än just inom ett visst område eller på ett visst sätt, skyddar man inte bara produktens ursprung. Man gör det också omöjligt för någon annan att imitera produkten eller utsätta den för oärlig konkurrens. Man ser till att vinsten stannar på rätt plats. Det gäller naturligtvis inte bara i Italien, utan runt om i hela världen.
Men efter att ha rest runt i Italien en hel del genom åren, och träffat producenter av allt från ost och skinka till vin och bröd, har jag fått en djupare förståelse för vikten av att få kvalitetssäkra en produkt. Det är otroligt inspirerande att få lyssna till producenterna när de berättar om bakgrund och historia. Anekdoter finns det också många av, och de berättas alltid med stolthet och stor passion.
Men vad betyder det egentligen när en produkt har fått benämningen DOP, IGP eller STG? Låt oss gå igenom det nu.
DOP – Denominazione di Origine Protetta
På svenska översätter man DOP till SUB (skyddad ursprungsbeteckning) vilket anger att “en matvara eller lantbruksprodukt både härstammar från, samt är framställd, bearbetad och tillverkad i ett specifikt område”. (Källa: Livsmedelsverket). Det innebär inte enbart att produkten bara får tillverkas på en viss plats, utan också att råvarorna för att tillverka produkten ska ha framställts inom samma område. Områdets mikroklimat eller kvaliteter är så specifika att de inte går att finna någon annanstans. Dessutom kontrollerar man kontinuerligt produktionen så att den följer traditionen och inte svävar ut i moderna inslag.
Ett exempel på en italiensk DOP-produkt, är Parmigiano Reggiano som bara får tillverkas inom ett visst område i regionen Emilia-Romagna. Området sträcker sig mellan Parma, Reggio Emilia och Modena samt delvis Mantova (öster om Po-floden) och Bologna (väster om Reno-floden). Varför? Därför att bakterierna i jorden är så specifika. Korna som betar i territoriet transporterar sedan bakterierna till mjölken, som man i sin tur använder för att framställa Parmesanosten. Du kan läsa mer om hela produktionen av Parmesanost i en artikel jag skrivit här.
Exempel på andra italienska DOP-produkter är:
- Aceto balsamico tradizionale di Modena
- Parmigiano Reggiano
- Basilico Genovese
- Chianti Classico
- Gorgonzola
- Grana Padano
- Mozzarella di Bufala Campana
- Pecorino Romano/Sardo/Siciliano/Toscano
- Pistacchio Verde di Bronte
- Pomodoro S. Marzano dell’Agro Sarnese-Nocerino
- Prosciutto di Parma
- Culatello di Zibello
- Taleggio
IGP – Indicazione Geografica Protetta
På svenska översätter man IGP till SGB (skyddad geografisk beteckning) vilket anger att “en matvara eller lantbruksprodukt är framställd, bearbetad eller tillverkad i ett avgränsat geografiskt område“. (Källa: Livsmedelsverket). Det är alltså en beteckning med något lättare regler än DOP, eftersom produkten måste tillverkas inom ett visst område, men råvarorna kan hämtas från annat håll.
Exempel på italienska IGP-produkter är:
- Speck Alto Adige
- Riso del Delta del Po
- Prosciutto di Norcia
- Pizzoccheri della Valtellina
- Mortadella di Prato
- Nocciola del Piemonte
- Limone di Sorrento
- Focaccia di Recco col formaggio
- Cipolla Rossa di Tropea Calabria
- Culurgionis d’Ogliastra
- Cantucci Toscani
STG – Specialità Tradizionale Garantita
På svenska översätter man STG till GTS (garanterad traditionell specialitet) vilket anger att “en specifik produkt eller ett livsmedel har en viss sammansättning, produktion eller bearbetning som överensstämmer med traditionell praxis för denna produkt, eller är gjord av traditionella råvaror och ingredienser”. (Källa: Livsmedelsverket).
Ett ypperligt exempel på en STG-produkt är La Pizza Napolitana. Den får tillverkas precis var som helst, men för att få kallas neapolitansk pizza, måste specifika regler följas. Du kan läsa allt om hur man gör en äkta neapolitansk pizza i min artikel här.
Exempel på andra italienska STG-produkter är:
- Mozzarella
- Amatriciana Tradizionale
Om du är intresserad av att lära dig om fler italienska produkter som fått kvalitetsstämplar hittar du hela listan på DOP-, IGP- och STG-produkter här (på italienska). Och om du nu sitter och funderar på varför du också har hört talas om DOC och DOCG, så har du helt rätt – de finns också. De är dock benämningar på vin, så de får vi avverka en annan gång.
Som vanligt välskriven o intressant💕💕