Vill du läsa om varför det rätta namnet på dessa småkakor från Toscana är Cantuccini och inte biscotti som vi ofta kallar dem i Sverige? Då ska du läsa detta inlägg som jag tidigare skrivit när jag bakade exakt samma kaka. Ja, det händer ju faktiskt att jag publicerar ett recept två gånger på denna sida. Onödigt kan tyckas. Men samtidigt är det ju bra att gå tillbaka i sitt eget arkiv och provlaga recepten igen.
Denna gång märkte jag exempelvis, hur mycket enklare det var att hantera degen när nötterna var finhackade och inte hela. Det traditionella receptet säger nämligen hel, flagad mandel. Men i brist på det tog jag vad som fanns hemma. Det vill säga, grovhackad pistage och hasselnöt. Det blev inte bara en enklare deg att arbeta med. Smaken blev också toppen. Så med det sagt. Så längre ni kan det traditionella receptet, så tycker jag det är helt okej att experimentera.
Jag serverade mina cantuccini till ett vin santo som traditionen säger. Mitt vin santo kommer från Ruffino efter mitt besök där tidigare i våras och det går faktiskt att hitta även på Systemet (inget samarbete, bara ett tips). Vill man inte doppa kakorna i sött vin, kan man ju med fördel också äta dem som de är, eller varför inte bryta dem över en god vaniljglass?
