The Ruffino Experience & Chianti i kvadrat

Detta inlägg skriver jag i betalt samarbete med Ruffino. Inlägget innehåller reklam för dig som är över 25 år.


”Vad kul det ska bli att åka till Italien”. 

Orden kommer från Linn. Märk väl, att hon har bott i Milano lika länge som jag och är nu för tiden mer italiensk än svensk. Jag skrattar åt hennes kommentar, men förstår också precis vad hon menar. Milano är inte Italien. Milano är mode, ekonomi och ruljangs. Men det är inte sinnebilden av vad Italien är, inte ens för oss som bott här i snart ett decennium. Så när vi sitter på tåget som ska ta oss ner till Florens, för att sedan åka vidare till Chianti-distriktet i Toscana, då känns det verkligen som att vi är på väg till Italien. På riktigt.

Jag har blivit inbjuden av Ruffino att besöka Poggio Casciano, en av vinemperiets gårdar i Chianti. Med mig har jag Linn, vinentusiast, italienexpert och framförallt riktigt bra sällskap. Tillsammans ska vi få besöka grönklädda kullar, få prova Ruffinos viner och sova över på gårdens agriturismo. Ett av mina mer trevligare jobbuppdrag, helt klart.



Poggio Casciano ligger knappa två mil från centrala Florens. Vi blir upphämtade på stationen och fortsätter resan i en bokad transfer. Det är årets första riktiga vårdag och de tjocka jackor som vi behövde under Milanos kyliga morgontimmar, åker fort av när vi sätter oss tillrätta i bilen. Resan ut på landet går längs vägar som slingrar sig fram mellan cypresser, vinfält och olivträd. Känslan av att vara i Italien, kanske till och med i landets verkliga hjärta, är tydlig.

En ”quasi avvocato” och Ruffino brand ambassador i ett

Lika tydlig är tystnaden som omger oss när vi till slut når vår destination. Jag är van vid att vakna upp av spårvagnar som tuffar förbi runt hörnet, stå ut med grannar som spelar trummor på lunchpausen och höra sirener som ljuder i periferin. Att jag nu istället får lyssna till stenar som knastrar under fötterna och fåglar som kvittar i träden är som ren skär terapi för själen.



Det finns mycket att berätta om Chianti i allmänhet, och kanske framförallt Ruffino i synnerhet. Det märker vi direkt när vi möter upp Vittorio som ska guida oss runt på ägorna. Han är – för att uttrycka det med hans egna ord – en quasi avvocato (nästan advokat) som valde att byta bana och fokusera på vinet från trakterna där han är uppfödd. Idag arbetar han som brand ambassador på Ruffino och kan allt om området, vinerna och gårdens historia. Stundtals är det svårt att hänga med i hans berättelse. Det är många årtal som svävar förbi och ärligt talat är miljön som omger oss lite för distraherande. Det går liksom inte att sluta stirra sig blind på Toscana. Jag vill ha mer. Jag vill återvända redan innan jag lämnat platsen.

Kusinerna Ruffino tar på sig uppdraget att skapa det ideala vinet

Ett årtal som dock fastnar från Vittorios berättelse, är 1877. Året då vingårdens historia började på riktigt, när kusinerna Ilario och Leopoldo Ruffino bestämde sig för att skapa det mest idealiska vin som gick att finna i området på den tiden. Fram tills dess, hade vinerna som producerades på Chiantis kullar främst haft fokus på kvantitet, inte nödvändigtvis kvalitet. Bönderna producerade stora mängder vin, för att kunna skänka bort hälften till markägarna som betalning. Den andra hälften skulle generera inkomst – och inte minst ställas fram på de privata middagsborden.

Med lång erfarenhet av att producera vin, och stor kunskap om hur de grönklädda kullarna bäst skulle utnyttjas för att få fram druvor av hög kvalitet, dröjde det inte länge tills kusinerna Ruffino nådde stora framgångar. Redan tre år efter starten hade ryktet spridit sig till hertigen av Aosta som då gav sig ut på en lång resa för att få smaka på de Ruffino-viner han hört talas om ryktesvägen. Han blev så imponerad, att han utsåg Ruffino till den italienska kungafamiljens officiella leverantör. Bara en sådan sak.



Det finns många fler anekdoter att berätta om Ruffino. Som att man exempelvis exporterade vinerna som läkemedel till italienska emigranter under Förbudstiden i USA, när det var förbjudet att konsumera alkohol. Vinet skulle ”verka mot stress och muntra upp italienarnas själ”, påstod man. Typiskt italienare att komma på omvägar för att få som de vill. Som följd är Ruffino än idag den bästsäljande Chiantin i USA.

Ruffino är för italienare synonymt med familj

Vi avslutar vår rundtur på Poggio Casciano med en vinprovning i gårdens stora sal. Utanför fönsterna står vinbackarna i höga staplar och långt borta i dalen ryker det från granngårdens skorsten. Återigen är det svårt att fokusera och det är lätt att drömma sig bort till ett liv på landet, långt bort från allting. Men så kommer servitören in med en tallrik antipasto och den som känner mig vet, att när det finns mat i rummet, är det där mitt fokus hamnar.

På bordet står även fem flaskor vin och en olivolja framdukade. Olivolja, ja. För Ruffinos marker är också fyllda av gamla olivträd vars frukter raffineras till en pepprig, gräsig (i brist på bättre ord) och kryddstark olivolja. Linn hostar till när hon provar oljan och jag är nära på att följa efter. Vi var inte beredda på hettan, men den kommer som en positiv överraskning.



Nu är vi dock främst här för att fokusera på vinerna. Vittorio berättar, att för dem som är uppvuxna i Toscana, är Ruffino nästan synonymt med familj. Ruffinos chianti är vinet man ställer fram till söndagsmiddagen tillsammans med traditionella rätter från trakten. Ett vin, som för många förknippas med värdefulla stunder tillsammans. Det må hända att det bara är ett försäljningsknep och ett sätt att sälja in rätt känsla när vi inmundigar vårt vin. Men det funkar. Jag vill också äta söndagsmiddag med min (icke-befintliga) italienska familj när jag hör Vittorios berättelse.

En Chianti är inte nödvändigtvis en Chianti Classico, och vise versa

Det fina i kråksången är dock, att jag enkelt kan ta med en bit av Italien och ställa till med söndagsmiddag med min (väldigt befintliga) svenska familj hemma i Skåne. Ruffinos storsäljande Chianti (nr 2310) går att hitta på Systembolaget och får tankarna att gå till Toscana oavsett om det är rapsfält eller vinfält som sträcker ut sig utanför fönstret. Vinet har en fruktig och bärig doft med inslag av körsbär, hallon och lakrits och passar utmärkt till både lättare kötträtter, som till pasta och pizza.



Ruffinos viner sträcker sig dock långt bortom deras Chianti. Företaget har lyckats ta sig in i den toskanska vintraditionen med ett brett utbud av viner, som omfattar flera olika beteckningar och prisklasser – utan att någonsin glömma kvaliteten. Här finns även flera Chianti Classico – och nej, det är absolut inte samma sak som en Chianti. Medan en Chianti måste bestå av minst 70 procent Sangiovese, är den motsvarande siffran för en Chianti Classico 80 procent. Dessutom kommer druvorna i en Chianti Classico från själva hjärtat av Chianti-regionen där smakbilden i jorden är en helt annan. Båda viner är DOCG-stämplade (Denominazione di Origine Controllata e Garantita), men ursprungsbeteckningen är baserad på helt olika premisser. Det blir för mycket för mig att gå igenom det här – men är det något ni ska ta med er, så är det att en Chianti inte nödvändigtvis är en Chianti Classico, och vice versa.

A room with a view

Under vinprovningen får vi även prova en otroligt god och frisk rosé vid namn Aqua di Venus (nr 78666). Den smakar smultron och tar mig direkt på en resa från centrala Toscana till en plats vid havet någonstans i världen. Både den, och Ruffinos Vinsanto Serelle (nr 8119), får följa med mig hem i bagaget. Det får även deras Prosecco Rosé som jag och Linn senare fick provsmaka under middagen på Ruffins restaurang, Le Tre Rane. Ni som nu kan era vinområden vet, att Prosecco tillverkas i Veneto och inte i Toscana. Men under 2018 köpte Ruffino egendomen Poderi Ducali med mer än 126 hektar ekologiska vingårdar i området Prosecco. Man har alltså utökad sin produktion, och gör det ständigt med hållbarhet i tanken. Fint, tycker jag. Att en gård med så lång historia lyckas ta vara på sina traditioner samtidigt som man anpassar sig till modern tid.



Efter en väldigt trevlig vinprovning rundar vi av eftermiddagen på terrassen utanför vårt rum. Åh, vårt rum förresten – det har jag ju inte ens berättat om. Slut ögonen och föreställ dig Toscana så som du tänker dig att det ser ut i dina drömmar. Ser du oändliga fält med vinrankor framför dig? Cypresser som sträcker sig höga längs en snirklig stig? Fåglar som kvittar bland träden och solen som bäddar in hela landskapet i ett hav av guld? Well, då har du precis föreställt dig utsikten från vårt fönster.



Efter en god middag går vi och lägger oss mätta – både fysiskt av all mat och vin, men också mentalt av alla nya intryck – och belåtna. Vi vaknar upp till en ny dag som bland annat innefattar en löptur bland kullarna, en frukost med frukt, bär och hemgjorda kakor samt en utflykt till Ruffinos egendom Montemasso som erbjuder en magnifik utsikt över Florens. Men det, det får jag berätta om en annan gång.

>> Det finns stories sparade i mina highlights på Instagram om ni vill se fler foton och videos från besöket.

1 kommentar

  1. Ivar Laurenius
    26 mars, 2022 / 11:54

    👏👏🙏🙏💕💕 Den artikeln borde locka en hel del till Toscana

Kommentera mera!


Söker du efter något?