Den 6 april är det internationella carbonaradagen. Det vet jag, för det är också min födelsedag. Tänk vilken lycka, att få dela dag med en av världens godaste pastarätter. I flera år har jag faktiskt firat dagen med att äta just Spaghetti alla Carbonara. Förra året satt jag själv i karantän i Milano. I år får jag fira med familjen i Skåne. Det är lycka, ändå, trots att jag saknar Italien just nu.
Spaghetti alla Carbonara är en klassisk pastarätt från Rom, men visste ni, att rätten antagligen inte hade existerat om det inte vore för… amerikanerna? Det kanske inte en enda italienare skulle erkänna idag, men faktum är att receptet på Carbonara skapades precis efter att andra världskriget var över. På den tiden var det en otrolig stor brist på mat i den italienska huvudstaden, men en av de få resurser som fanns tillgängliga var rationerna som de amerikanska soldaterna fick skickade till sig: pulveriserat ägg och bacon.
Så, grunden kom alltså från amerikanerna, men sedan var det naturligtvis ett geni till italienare som kom på att han skulle kombinera amerikanernas ägg och bacon med spaghetti och den lokala osten pecorino romano, och därmed var Carbonaran född.
Fem ingredienser, varken mer eller mindre
Receptet har förfinats sedan 1940-talet, och om du idag vill göra en autentisk Spaghetti alla Carbonara så är det fem ingredienser som gäller, varken mer eller mindre: spaghetti, guanciale, ägg, pecorino romano och svartpeppar.
Ingen jävla grädde. Ursäkta språket.
Receptet är rätt straight forward. Dock ligger mycket av succén i vad som kallas la mantecatura. Det är det slutgiltiga steget när du skapar en emulsion med något slags fett för att få till en krämighet – i detta fall fettet från guancialen, ägget och pecorinon. La mantecatura är hemligheten bakom många italienska succéer, man använder exempelvis samma teknik när det kommer till risotto. Jag borde skriva ett separat inlägg om det – oh, men vänta det har jag ju!
Nåväl. Receptet. Det har ni här nere.
