Det är svårt att placera in Caponata i ett fack. Å ena sidan är det en perfekt antipasto (tilltugg) som du kan servera på en italiensk buffé tillsammans med en massa annat gott. Å andra sidan är det också en ypperlig contorno (tillbehör), till valfritt protein, men kanske främst till fisk. Personligen tycker jag dock också att en caponata (grönsaksröra från Sicilien) är en fulländad piatto unico (komplett rätt). Framförallt som du serverar den som jag gör, med ett gott bröd och en krämig burrata.
>> Vill du testa ett annat recept från Sicilien? Då ska du spana in denna Scaccia Ragusana
Oavsett var du vill placera den på menyn, är denna grönsaksröra från Sicilien en av mina absoluta favoriter. Det är något med kombinationen av ingredienser som bara fungerar. De arbetar tillsammans för att skapa en komplett smakbild. Smörigheten från auberginen, syran från tomaten, krispigheten från stjälksellerin, sötman från russinen, aromen från basilikan… Ja, men ni hör ju. Fulländad.
Det finns en hel uppsjö recept på Caponata
Det finns en hel uppsjö med recept på caponata, och de ser olika ut beroende på var på Sicilien receptet är skrivet. Min version liknar främst den från området runt Catania, men om du flyttar dig till den västra delen av ön, skulle du nog inte få russin och pinjenötter serverad i din grönsaksröra. Det är naturligtvis en smaksak – tycker du inte om russin och pinjenötter, då behöver du inte ha med dem. Jag gillar dock sötman och tuggmotståndet de ger.
En sak som alla recept på caponata har gemensamt är dock att de innehåller en sorts dressing som kallas agrodolce. Det kan direkt översättas till sur-söt (även om vi på svenska vänder på ordet och kallar det för sötsur). Caponatans agrodolce består av en blandning socker och vitvinsvinäger. Du häller i den i slutet av tillagningen och resultatet blir fördjupade smaker.
Åh, en sista sak. Caponatan blir allra godast om den får stå och gotta till sig i kylen över natten. Servera den kall, då smakar den allra bäst.
