Krämig Risotto med Purjolök och ’Nduja

Häromdagen publicerade jag en story på Instagram där jag lagade risotto till mig själv. En portion. Jag gjorde en liten analys om hur det nog inte är så många som faktiskt gör det. Lagar god mat till sig själv, för man tycker det är rätt… ovärt, i brist på bättre ord. Jag tycker det är ett så märkligt tankesätt. Man kan ju inte grunda sin egen (mat)lycka på någon annan. Man kan inte gå hela livet och vänta på rätt sällskap för att äta bra. Livet är här och nu. Och att äta mackor var varannan dag bara för att man är ensam håller inte som argument.

Så med det sagt, tycker jag att du ska laga denna risotto till dig själv. Receptet är skrivet för två, I know, men du kan enkelt halvera det. Det gjorde jag. Det tar inte längre tid att göra risotto till en eller flera. Det är inte heller svårare att göra till en eller flera. Och det är prick lika gott oavsett om du är ensam eller inte.

Jag vill också slå ett slag för den här artikeln som jag skrivit om la mantecatura. Det vill säga hur italienarna gör när de monterar en risotto till perfektion. Det är allt du behöver veta om du vill lyckas skapa en krämig risotto. För kom ihåg: en risotto ska aldrig vara tjock som en gröt, den ska flyta ut över tallriken utan att vara rinnig.


Kommentera mera!


Söker du efter något?