Ljud. Det färska brödet som skärs upp. Oljan som fräser till när råvaran friteras. Snittet från kniven när den skär genom zucchinin. Buller. Människor som pratar, skrattar, skämtar, smakar, skålar, firar, upptäcker. Röster. Kockar som delar med sig av sin konst. Servitörer som hälsar välkomna. Gäster som njuter av smakupplevelserna.
Nyöppnade Mercato Centrale i Milano har sin alldeles egna röst. Den berättar om en plats där vi alla är välkomna att uppleva några av Italiens mest passionerade hantverkare inom mat och dryck. Här ställer de ut sin kokkonst på display, lättillgänglig för alla som har vägarna förbi. Och vägarna förbi, det har de flesta som besöker i Milano. Marknaden ligger nämligen mitt på Milanos Centralstation, bara några få steg från perrongerna.
Jag är inte sen med att besöka en ny matmarknad som öppnar i stan. Att få möjlighet att prova olika rätter, signerade mästare med expertiser från olika områden, faller liksom direkt under mina främsta intresseområden. Därför tog jag metron till Centralstationen häromdagen. Och nu ska ni få uppleva Mercato Centrale genom mina ögon.
Mercato Centrale är: färsk fisk och kvalitetskött
Låt oss börja i marknadens norra ände. Här ligger fokus på fisk och skaldjur. Även om du kan slå dig ner och njuta av tillagad färsk fisk direkt på marknaden, var det fiskdisken där du kan köpa med dig råvarorna hem, som imponerade mest på mig. Makrillens fjäll glimmade i lampans ljus, de röda kräftorna lyste upp hela disken och svärdfisken svärd tornade upp sig över isen. Hit kommer jag gå tillbaka och köpa skaldjur nästa gång jag ska laga en vongole.
Köttdisken är lika imponerande som fiskdisken. Nu har inte jag en vana att köpa kött när jag går och handlar – det lilla kött jag äter, inmundigas som oftast när jag är på restaurang. Hade jag däremot haft andra vanor, hade jag absolut köpt min bistecca fiorentina hos Fausto Savigni.
Mercato Centrale är: pizza, focaccia & bröd
Innan vi gick vidare på vår tur, stannade vid till vid Crosta som bjöd på pizzaslice. Ett klart godkänt snack att tugga på för att stilla hungern, innan vi bestämde från vilken bod vi skulle köpa vår lunch. Crosta har sin primära restaurang i Porta Venezia och använder bara de bästa råvarorna för att göra sin pizza. Slicen fick höga betyg!
Inom kategorin bröd, finns också möjlighet att köpa pizza al taglio (bokstavligen “skuren pizza”) som är populär i Rom och perfekt om du vill testa olika topping (fler småbitar istället för en hel pizza). Nybakat bröd i olika former lockar i nästa bod. Och på ovanvåningen säljer Giacomo Trapani den florentinska specialiteten Lapredotto: en panino fylld med kokad komage. Jag har ätit Lampredotto en gång utan att veta vad det var. När jag sedan googlade, ångrade jag allt. Men man ska prova allt en gång, säger de ju.
Mercato Centrale är: risotto & vin
Det är knappt man ser Sergio Barzetti bakom den 5 kilo tunga smörklumpen som ligger på display på disken. Men när han ser mig ta en bild, skiner han upp och frågar: Ti piace il burro? (tycker du om smör). Om jag gör. Jag kände där och då att vi blev bästisar. Och det är ingen slump att smöret ligger just här, i Sergios bod. Han specialitet är nämligen risotto, och alla som läst min artikel om hur man monterar en risotto till perfektion, vet att det går åt en del smör
Tannico står näst på tur. En av Milanos bästa vinbarer har också sin självklara plats på marknaden. Jag föredrar att gå till Tannico Wine Bar på Via Savona, om jag ska vara helt ärlig. Det är en plats som bidrar med en atmosfär du inte hittar på många andra platser i Milano. Den känns modern, likaså menyn. Men om du befinner dig på Mercato Centrale, bör du definitivt lägga vägen förbi baren och be experterna om råd.
Mercato Centrale är: dumplings, aka kinesiska ravioli
Längst kö var det till Agie Zhous bod. Inte så konstigt kanske. Han har redan gjort sig ett namn genom sina hål-i-väggen på Paolo Sarpi (Milanos Chinatown) där han säljer dumplings och baos. I Italien kallas dumplings för ravioli cinesi (kinesiska ravioli). Jag vet inte, men jag tycker det är kul. Typiskt italienare att ta cred för något som resten av världen uppfattar som ur-kinesiskt.
Vi bestämde oss för att prova de vegetariska dumplingsen. Tyvärr visade det sig vara lite utav en besvikelse. Fyllningen smakade ingenting, och degen saknade salt. Vi var helt överens om att vi kommer hålla oss till italienskt nästa gång vi besöker Mercato Centrale. Dumplingsen får vänta tills vi befinner oss i Chinatown.
Mercato Centrale är: dolce, dolce & dolce
Att avsluta besöket på Mercato Centrale utan något sött i magen, känns nästan ovärdigt. Framförallt när utbudet är så fint. En matmarknad i Italien utan ett glasstånd vore inte komplett, så naturligtvis kan du köpa gelato av hög kvalitet här. Du hittar också Italiens svar på semlan, maritozzi i en bod. Den kan du dessutom tillverka på hemmaplan för jag har delat receptet här.
Vårt val föl däremot på La sfogliatella napoletana som vi hittade hos Sabato Sessa. En sfogliatella är ett bakverk gjort i flera lager tunn deg. Det formas som en kon som sedan traditionellt fylls med ricotta och apelsinzest. Men flera versioner av fyllningen finns, som till exempel choklad och pistagekräm. Jag älskar sfogliatelle. Den knapriga degen mot den mjuka fyllningen är en perfekt kombination. Det är svårt att få till bra sfogliatelle på hemmaplan, så jag överlåter gärna konsten till proffsen.
All in all: så kul initiativ att öppna Mercato Centrale på Centralstationen. Värt ett besök om ni är på genomresa i Milano.
👍👏🥰😘