Bara rubriken på detta inlägg får väl alla italienska kockar genom tiderna att vända sig i sina gravar. Att skriva veganskt framför en så klassisk rätt som Ragù alla Bolognese är liksom snudd på helgerån. Det är jag medveten om. Men jag är beredd att välkomna italienarna in på 2000-talet. Och här, i den moderna tiden, går det alldeles utmärkt att veganisera ett klassiskt recept.
Jag har länge velat testa Anammas Vegofärs. Den finns inte i Italien, så jag har liksom inte haft möjlighet till det tidigare. Men nu när jag är hemma i Skåne under den italienska lockdownen, ja då passar jag på. Det är kul att experimentera. Jag utgick från receptet på min klassiska ragù som jag gjorde när jag gjorde lasagne innan jul. Det är ett bra recept, men jag fick twerka det lite i och med att nöt- och fläskfärs byttes ut mot vegofärs. Utan att någonsin ha lagat med vegofärs tidigare, kunde jag ganska snabbt räkna ut att den umami som finns i kött inte skulle uppstå lika lätt i en vegansk ragù.
Som tur är, finns det lösningar på allt. Jag rev svamp och stekte den sedan hårt så att den fick en yta. Svamp är fullt med umami så det bidrar med massor av smak. I övrigt var det inte så komplicerat. Smöret bytte jag ut mot olivolja och mjölken mot havremjölk.
När jag väl valde att servera ragùn med mina älskade Mafaldine från Rumma Pasta (som jag har köpt här), då rev jag dock över parmesan. Jag är ju inte vegan egentligen, så jag behövde liksom inte överdriva experimentet. Vill jag ha parmesan, då blir det så – men det bestämmer du ju själv.
