Jag trivs bäst i öppna (piemontesiska) landskap

Några av mina bästa semesterminnen har uppstått på olika bilresor. Som den där första gången för en massa år sedan, då jag och min familj korsade hela Europa i en bil utan aircondition (svettigt!), för att slutligen nå vackra Cinque Terre i Ligurien. Eller när vi för några somrar sedan svängde av huvudleden i Toscana, stängde av GPS:en och körde tills vi var vilse. Vilse men också helt rätt. Vi hitta nämligen en liten by till slut. Den bestod inte av mycket mer än en kyrka och en restaurang, men restaurangen serverade mat från himmelriket. Eller som senast, när jag en tidig höstdag i Milano, hyrde en bil tillsammans med några vänner och styrde i riktning mot Piemonte. Målet var vin, mat och njutning, och Piemonte infriade alla våra önskemål.

En känsla av sommar, en doft av höst

Det är något speciellt att uppleva Piemonte de där tidiga höstdagarna när sommarens värme ännu inte lämnat landskapet, utan bjuder in till luncher på uteserveringar och promenader bland vinodlingar. Höstens dofter blir alltmer påtagliga. Det är doften av vindruvor som plockas, krossas och förädlas till magiska droppar. Det är tryfflar som letas upp i skogarna och hyvlas tunt över en hemmalagad pasta på en lokal trattoria. Det är hasselnötter som rostas och förvandlas till glass och nötsmör (visste ni att Nutella kommer från Piemonte?).

Alla dessa dofter samlas under ett krispigt lager av frisk luft och utsikter som stäcker sig längre än ögat kan nå. Gröna fält. Terrasser med vinrankor. Bergen i bakgrunden. Piemontes invånare måste vara det lyckligaste folkslaget i världen – tänk att få vakna upp till den utsikten varje dag.

Langhe vindistrikt – en okänd pärla

Precis som den där gången i Toscana, hade vi inget exakt slutmål med vår utflykt till Piemonte. Vi kände oss inte direkt stressade över det heller, eftersom vår erfarenhet sa, att var vi än hamnade skulle det blir bra. Men någonstans måste man ju ändå svänga av motorvägen, och vi bestämde oss för att göra så, när det stod La Morra på skylten. La Morra är bara en av många små, mysiga landsorter i Piemonte. Orten ligger mitt i vindistriktet Langhe, och några av dess närmsta grannar är Barolo, Barbaresco och Neive, samt de lite större städerna Bra och Alba.



La Morra ligger vackert på toppen av en kulle, omgiven av vinfält i alla riktningar. Det är lätt för en vinälskare att tro att man nått himmelriket – och i ärlighetens namn, tror jag inte det går att komma närmare med båda fötterna kvar på jorden. Det är en ren fröjd att glömma allt som heter vägbeskrivningar och riktningar, och istället bara låta bilen följa vägen dit den leder. Eller ja, det är en fröjd tills du står vid en återvändsgränd och dina enda två valmöjligheter är att utsätta hyrbilen för en tur i rak stigning genom vinfälten, eller att backa tillbaka samma väg du kom ifrån… men det är ju bara en liten parantes i sammanhanget.

A lunch with a view

Efter några omvägar – som vi valde att kalla upplevelser – hittade vi fram till en terrass där glada konversationer blandades med ett ivrigt klingade från glasen. Vi bestämde oss för att det var här vi skulle inta dagens lunch – och nu i efterhand är jag överlycklig att vi hamnade just här. Ord går inte att beskriva matupplevelsen. Och sedan det där första besöket, har jag återvänt flera gånger.



Det var en upplevelse som inte bara inkluderade maten som låg på våra tallrikar. Miljon spelade lika stor roll, liksom våra bordsgranne vars glädje att befinna sig på den magiska plats smittade av sig på oss. För att inte tala om ägarna av den lilla restaurangen – så hjärtliga och mysiga att de blev våra vänner från första sekund. Ja, jag kan lova er en sak: jag drömde om den här dagen flera nätter därpå, och sluter jag ögonen nu, kan jag fortfarande känna doften av vildsvinsragùn vi blev serverade till huvudrätt.

Frågar du snällt, kan det hända att jag delar med mig av namnet på platsen. Men tills dess tänker jag håller det för mig själv.

Med några flaskor Barolo i bagaget

Mätta och belåtna körde vi vidare i landskapet. Vi stannade på utsiktsplatser för att beundra det storslagna landskapet. Vi stannade vid vägrännan för att springa in bland vinfälten och smaka på druvorna. Vi stannade vid de små vinbutikerna för att prata med experterna – och naturligtvis för att köpa ett par flaskor Barolo med hem.

Och på tal om Barolo – vi besökte även den lilla vinorten med samma namn innan vi styrde hem till Milano igen. Även Barolo är en liten ort värd att rekommendera, framförallt för vinprovning och vininköp. Men personligen tycker jag att La Morra vinner på charm!

Kommentera mera!


Söker du efter något?