Culurgiones. När jag läser namnet högt för mig själv låter det inte alls italienskt. Det klingar snarare spanskt. Och med tanke på att den här fyllda pastan härstammar från Sardinien, är det spanska lätet kanske inte så märkligt trots allt. Sardinien var ju faktiskt under spanskt styre under flera århundraden (staden Alghero kallas än idag för lilla Barcelona), och det hade ju varit märkligt om det spanska språket inte satt sina spår.
Så nu när vi avverkat det unika namnet, kanske vi ska prata om vad culurgiones faktiskt är. För det kan vara något av det godaste ni kommer äta. Om ni gillar kolhydrater (!). Och smör (!). Gärna i kombination (!).
Hur viker du dina Culurgiones?
Culugiones är fylld pasta. Fyllningen består av potatismos som traditionellt blandas med mynta och pecorino. I mitt fall blandade jag potatismoset med det som fanns hemma: ricotta och parmesan. Funkade det med… På Sardinien serveras sedan dessa culurgiones med en enkel tomatsås. Men i min lägenhet i Milano serveras de istället med brynt smör och salvia. Funkar det med…
Det stora trixet med culurgiones, är att stänga dem. Alltså, att vika ihop dem så att de får sin unika form. Som ni kan se på bilden här ovan, är det rätt stor skillnad på mitt första och mitt sista försök. Övning ger färdighet, som man säger. Tricket är att inte kavla degen allt för tunt, och att dessutom se till att de är mjölade – fuktig pasta är nämligen omöjlig att arbeta med.
Pastan föresten. Den är gjord med mjöl, semolina, salt, olivolja och vatten. Inget ägg. Så vill du, kan du alltså modifiera receptet och göra en vegansk fyllning. Då kan du dock inte servera med brynt smör. Det är lite synd såklart, men en tomatsås funkar naturligtvis lika bra – det bestämmer du själv. Eller, du kanske har en helt annan ide? I så fall får du gärna dela med dig av den.
