Pizzan som aldrig blev Pizza

Pizza. Så enkelt, så gott. Redan nu har jag hunnit med en lögn. För pizza, det är allt annat än enkelt. I alla fall om man vill göra en perfekt pizza på neapolitanskt vis. Då krävs det kunskap, övning, rätt ingredienser – och kanske framförallt en riktigt varm ugn. Det där sistnämnda – ugnen – det har inte jag. Och ska jag vara ärlig, har jag kanske inte så mycket kunskap eller övning heller.

Jag vet, i teorin, hur det går till att göra en neapolitansk pizza. Jag har till och med skrivit ett helt inlägg om det, som du kan läsa här. Men i min lilla lägenhet i Milano är köket bristfälligt, och en ugn som värmer upp till 450 grader finns naturligtvis inte.

Så hur mycket jag än försöker, kommer jag aldrig kunna fixa en bra pizza här hemma. Ni kan skicka tips om pizzastenar och stål och allt möjligt, men faktum är, att min ugn inte är större än en mikrovågsugn (det är sant!), och jag får bara inse att loppet är kört. Jag kommer aldrig bli en äkta pizzaiolo.

Det är okej för mig. Jag lämnar konsten åt proffsen, och jag har ju tur som befinner mig i ett land där proffsen är många. Men så här i Corona-tider skulle jag så gärna vilja kunna fixa en pizza själv. För hämtepizza, blir inte samma sak. Pizzan ska ätas direkt från stenugnen.

Nåväl. Ville väl bara skriva av mig i min pizzadimma. Nytt recept kommer imorgon. Då något jag lyckats med. Hej.

Kommentera mera!


Söker du efter något?