Det händer titt som tätt att jag nämner stracciatella i mina recept. Då brukar det uppstå lite förvirring, för de flesta svenskar refererar enbart till en sak när de hör ordet stracciatella, nämligen glass. Det gjorde jag också innan jag flyttade till Italien. Jag hade ingen aning om att det fanns någon annan betydelse.
Men sen. Sedan mötte jag världens godaste ost. Och det var som att jag pånyttföddes.
De flesta matnördar vet numera vad burrata är. Det är som att vi har genomgått flera steg för att nå tid. Levlat upp liksom. Från vanlig mozzarella, till buffelmozzarella, till burrata. Men låt mig då få introducera er till det sista steget i ekvationen: stracciatella är nämligen burratans innanmäte. Det vill säga, det krämigaste du kan komma i mozzarellaväg. Inget hölje som omlindar den. Bara ren, skär krämighet. Åh, att det vara existerar en sådan sak i vår värld, är en ren dröm.
I detta recept har jag använt just stracciatella. Men jag förstår att det kanske är en större utmaning för er att hitta den i Sverige, än det är för mig i Italien. Om så är fallet, kan ni använda burrata och få nästan precis samma resultat. Det är helt okej för min del.
