Förra helgen satt jag på en terrass i Piemonte och blickade ut över ett landskap täcks av vinfält pittoreska byar. Nu en vecka senare sitter jag instängd centrala Milano, med regnet som rinner ner längs fönsterrutorna. Jag har inte lämnat lägenheten på hela dagen. Och vet du? Jag tycker det är jättemysigt. Det är i kontrasterna livet händer. Man uppskattar det ena mer, för att det andra kommer emellan. Förstår du hur jag menar? Inget som är för evigt är härligt. Vi behöver alla miljöombyte lite då och då. Nu vet jag inte hur jag kom in på detta filosofiska spår, för allt jag ville skriva om var ju om tajarin. Pastan jag köpte med mig från Piemonte.
Tajarin är en tunt skuren platt pasta. Tänk dig tagliatelle, men endast 3 millimeter bred. Den är väldigt vanlig att se på restaurangerna i Piemonte, då oftast serverad med en ragù. Jag kände dock inte för att göra någon ragù idag. Dels för att jag helt enkelt var för hungrig för att vänta flera timmar på maten. Dels för att det trots regnet är vår, och jag kände för mer våriga smaker.
Därför valde jag att göra en enkel sås av det som fanns hemma. Smör, salvia, sparris och citron. Parmesan och valnötter på toppen. Enkelt, smakrikt, snabbt. En perfekt pasta till både vardags och fest.
