Heart of Lapland – en svensk vinterdröm

Jag kände det direkt när jag klev av planet i Luleå. Lugnet som infann sig. Kanske var det snön som låg som en ljuddämpande vall runt omkring mig. Men jag tror kanske framförallt att det var jag själv som andades ut för första gången på länge. Axlarna sänkte sig i samband med att knastret från snön ökade under mina fötter. Jag var äntligen här. En resa jag hade sett fram emot sedan jag blev utvald att följa med Friendcation på en pressresa tillsammans med Heart of Lapland.

Det är lång väg mellan Milano och Lappland. Både bokstavligen och bildligt talat. Men det är också just därför platsen lockar mig. Jag är på ständig jakt efter nya upplevelser – och där Italien i mångt och mycket har blivit en vardag, är det nu norra Sverige som står för nya intryck och erfarenheter. Under mina dagar på vägarna mellan Luleå och norra polcirkeln – framförallt i mötena med lokalinvånare – har jag dock insett en sak: livet handlar inte om att hela tiden söka sig till nästa stora kick. Livet handlar om att leva här och nu, och att vara tacksam för det du har runt omkring dig. Något människorna i norr har förstått. Något jag till viss del fortfarande måste lära mig.



Jag har imponerats flera gånger om under mina dagar i norr. Av människorna jag mött och deras syn på livet. Av deras entreprenörsskap och gästvänlighet. Det är så fint att se hur stolta de är över sitt land och sina traditioner. Något jag på sätt och vis känner igen från Italien, där varje provins, kommun och familj gör en stor sak av det lokala. Jag har också blivit införstådd med utanförskapet många i norr känner. Hur man ofta hamnar i skymundan från statliga bidrag och inkludering i samhället som stort. Therése från Heart of Lapland sammanfattade det hela som ”vill man ha något gjort här, då får man ta tag i det själv”. Det är väl just därifrån handlingskraften kommer ifrån.

Och med det i tankarna, var det kanske inte så märkligt att Lill-Erik, 10 år gammal, körde plogbil för att preppa banan vi skulle köra fyrhjuling på. Men det ska jag berätta om längre fram. Nu tar vi det från början.

Heart of Lapland är: renen Torsten & utomjordingar som badar isvak

Visste ni, att alla manliga renar tappar sina horn i december? Det fick jag lära mig på besöket hos Camp Torne Valley Experience, och därmed är hela myten om Tomtens renar en lögn. Rudolf med vänner måste nämligen vara kvinnor!

Camp Torne Valley Experience var som att kliva rakt in i en riktig vinterdröm. Det var vårt första stopp på turen och vi fick ett varmt välkomnande av renarna Torsten, Tarzan och Tor. Efter att ha gått på promenad med renarna i koppel – som man ju gör på dessa breddgrader – blev vi bjudna på varm tranbärsdricka smaksatt med stjärnanis, kardemumma och apelsin. Den tog vi med oss in i kåtan där elden värmde och renskavssoppan stod redo för servering. Ljuvligt gott. Jag visste det inte då, med detta var första måltiden av fem som skulle innehålla just ren under de kommande dagarna. Lyxigt.



Lagom uppvärmda efter måltiden satte vi oss i bilen och styrde vidare mot Frevisören Camp & Resort. Där checkade vi in i varsin otroligt mysig stuga innan nästa upplevelse stod på tur. Vi hade fått höra att vi skulle äta förrätt i en ny kåta, men när vi klev in genom dörren låg ett gäng orangea rymddräkter och väntade på oss. Eller, rymddräkter var det ju inte, även om det såg ut som det. Nej, det var överlevnadsdräkter som man använder på isbrytare och på vinterexpeditioner. Det var bara att kliva i en sådan och hoppa i plurret. Så märklig känsla: som att kylan försöker komma åt dig, men inte riktigt lyckas ta sig igenom barriären. Det finns en rätt rolig film i min sparade highlight på Instagram, om du är sugen på att se hur det såg ut.



Efter badet bjöd ägaren Janne på Champagne och Kalixlöjrom, för i norr snålar man minsann inte på det goda. Janne var en riktig stjärna och naturbegåvning till underhållare. Han berättade om framtidsplanerna för Frevisören (de är många!) innan vi slog oss ner till bords för att njuta av ytterligare en måltid med ren som huvudrätt. Denna gång serverades den med en rödvinssås från himmelen. Till efterrätt fick vi vispad pannacotta med hjortron.

Heart of Lapland är: lunch i halstringsbod & race med sparkstötting

Det är svårt att sålla bland orden. Det finns så många som skulle kunna beskriva upplevelserna i Heart of Lapland och oavsett vilka jag väjer, kommer de ändå inte göra besöket rättvisa. Det är något visst med denna del av Sverige. Som om regionen badar i ett skymmer av mystik. Något som inte riktigt går att ta på, men som du gärna vill omges av. Det var därför jag med spänning vaknade upp till en ny dag, redo att svepas in i nya intryck.



Vi körde norrut längs Torneälven och hamnade så småningom på Kukkolaforsen Turist & Event. Så nära Finland har jag aldrig befunnit mig – det hade räckt med att jag tog mig över älven så hade jag varit en timme in i framtiden. Men älven var vild och temperaturen kall, så vi stannade i Sverige och fokuserade på det vi kan bäst: mat. I dessa trakter fiskar man stora mängder sik och lax, och sik var precis vad vi fick till lunch. I halstringboden grillade vi egna tunnbröd som vi toppade med sikröra. Vi halstrade också hel sik vilken åts med händerna. Drack varm lingondricka till. Värmde oss vid elden medan älven forsade utanför fönstret. Primitiv lyx när den är som bäst.



Därefter tog vi sikte på Huuva Hideaway, ett otroligt pittoreskt litet gömställe som drivs av eldsjälarna Pia och Henry. Vi startade besöket med en tur runt ägorna med sparkstötting. En tur som naturligtvis avslutades med ett race, för man måste passa på när man får chansen. Sparkarna ställde vi sedan på sparkeringen, för att istället byta ut täckbyxor och långkalsonger mot bikini. Det var nämligen dags för bad i isvak igen. Denna gång utan överlevnadsdräkt. Det var en upplevelse – men inte direkt skönt!



Dagen avslutades med en otroligt god middag, där Henry bjud på rentartar till förrätt, Kalix-löja till huvudrätt och en pannacotta på kokkaffe till efterrätt. Vi somnade gott i bilen när vi styrde norrut igen. Men Therese väckte oss lagom till vi passerade norra polcirkeln – en gränsövergång man inte kan sova sig igenom. Lagom till sovdags, kom vi fram till Lapland Guesthouse.

Heart of Lapland är: sladda in i snödrivor med fyrhjuling & kanelbullar framför brasan

Lapland Guesthouse var lite som att komma fram till en tomteby. Röda hus med vita knutar, juleljus som glimmade och ägaren Johan som tomtefar i egen hög person. Vi blev välkomnade med öppnar armar och efter en natts sömn vaknade vi upp till nya äventyr. Kommer ni ihåg Lill-Erik jag nämnde i början? Det är grannpojken som hjälper till att ploga racingbana till Johans gäster. Jag tycker Lill-Erik är sinnebilden av vad en norrlänning är. Pragmatisk, praktisk och en riktig doer. Oavsett ålder.



Nå, tillbaka till racingbanan. Längs Lainioälvens flodbädd tog vi plats i varsin fyrhjulsdriven quad och sladdade oss genom snön. Det kan hända att jag blev övertaggad och sladdade rakt in i en snödriva. Men adrenalinet pumpade och att få gasa sig fram mellan övergivna gårdar och vacker natur var otroligt roligt. Det bor nog en liten Schumacher inom mig ändå. Här finns en reel på hela upplevelsen.

Dagen fortsatte med lunch i stuga, med hemmagjorda kanelbullar som värmdes upp ovanför brasan. Sedan myste vi med vin och gott snack i Johans lounge innan vi slog oss ner till bords och åt – hör och häpna – ytterligare en rätt med ren. Kvällen avslutades med bilfärd mot vårt sista övernattningsställe, Jockfall Fishing & Activities.

Heart of Lapland är: mäktiga vattenfall & gin med smaker från skog och berg

Jockfall har tagit sitt namn från Jockfallet, det största vattenfallet i Kalixälven. Jag har alltid haft stor respekt för vatten. Tycker det kan vara skrämmande att tänka på att det finns en främmande värld som gömmer sig under ytan. Att stå och beundra Jockfallet från vattenbredden ökar bara känslan av respekt. Vilka otroliga krafter.



Kvällen avslutade vi med kladdkaka och hjortron på tallrikarna. Varm choklad och Minttu i kåsorna. En perfekt sängfösare innan vi gick och la oss för att vakna upp till sista dagen på denna tur.

Efter en lugn start på dagen vände vi bilden söderut igen. Innan flyget gick vidare mot Stockholm och Köpenhamn, skulle vi hinna med ett sista stopp. Vi hamnade på Norrbottens Destilleri där Dennis välkomnade oss in i hans gin-lab. Snacka om passion för sin produkt. Snacka om lyckad produkt.



Vi slog oss ner i ett rum inrett för smakprovningar, där man tänkt på varje liten detalj. Och trots att klockan inte ens slagit lunch denna måndag, hann vi med att smaka på tre olika drinkar baserade på Norrbottens Destilleris olika gin (vilka ni för övrigt kan beställa här). Den ena godare än den andra. Älgörtssour med kardemummasockerlag och citron. En klassisk GT som var allt annat än klassisk. Och en smörtvättad skogspromenad med lingonsockerlag och brynt smör. Ursäkta – men kan ni tänka er ett bättre avslut på en redan fulländad resa?

Heart of Lapland är: en svensk vinterdröm som jag även vill uppleva på sommaren

När jag läser igenom min text är det svårt att förstå att vi hann med allt det där på bara några dagar. Det kändes helt klart som att vi hade varit bort betydligt längre än så när vi till slut checkade in vårt bagage och sa hej då till varandra.

En sak är dock säker. Norra Sverige har otroligt mycket att erbjuda. Upplevelserna finns inom vårt lands gränser, det gäller bara att veta var man ska leta. Jag har definitivt fått mersmak, och hoppas få komma på besök igen. Kanske på sommaren nästa gång. För att få se kontrasterna. Och solen som vi inte fick skymta en enda gång under denna resa.

Återigen ett stort tack till Heart of Lapland, Therése och alla inblandade arrangörer och värdar för ert otroliga värdskap. Ni fick till och med en milanesisk skåning att känna sig som hemma. Tack!

7 Kommentarer

  1. 17 december, 2021 / 15:05

    Fint, Louise! Så kul att läsa allas inlägg, från lite olika vinklar men ändå samma känsla på nåt sätt! Vilken jäkla resa vi hade alltså!

    • Louise
      Författare
      17 december, 2021 / 23:46

      Tack Klara! Ja, vilken resa – den gör vi om en dag 🙂

  2. Elin
    17 december, 2021 / 17:30

    Verkar vara en magisk upplevelse! Blir så inspirerad att boka en tur norrut!

    • Louise
      Författare
      17 december, 2021 / 23:46

      Det var magiskt! Tycker verkligen du ska boka en tur 🙂

  3. Christina
    18 december, 2021 / 06:26

    Vilken resa! Alltid lika roligt att ”få följa med”.

    • Louise
      Författare
      11 januari, 2022 / 15:05

      Kul att du hängde med 🙂

  4. Renée Laurenius
    18 december, 2021 / 10:39

    Vilken otrolig resa och vilka upplevelser, natur- och smakmässigt!👍

Kommentera mera!


Söker du efter något?