Snart är det lördag igen. Och trots att jag för tillfället inte jobbar, är det något speciellt med lördagar. Jag älskar att stiga upp relativt tidigt. Snöra på mig gympaskorna och bege mig ut på promenad i ett Milano som fortfarande sover. Det är tyst på gatorna, solen håller på att gå upp och från bagerierna doftar det av nygräddade croissanter.
Det är en väldigt romantisk bild av hur det är att leva i Italien, men den är faktiskt sann. Nu hade jag personligen tyckt det var ännu mer romantiskt om jag befann mig på landet i Toscana eller möjligtvis i Florens, men Milano funkar också.
När jag har promenerat en timme kommer jag fram till marknaden. Lördagsmarknaden. Nu har staden oftast vaknat till liv på riktigt, och grönsaksstånden är den naturliga mötespunkten. Tanter och farbröder köper kilovis med tomater, zucchini och bondbönor. Jag föreställer mig att de bunkrar upp inför den stora familjelunchen nästa dag. Själv brukar jag också handla in veckans grönsaker – dock i mindre volym – men även de gånger då jag inte har planerat något inköp, tar jag ändå vägen förbi marknaden. Atmosfären betyder liksom mer. Sätter stämningen för resten av dagen.
På min sista sträcka hem till lägenheten passerar jag Farini Bakery, och deras skyltfönster dignar redan av nybakade panini, focacce och croissanter. Jag kan inte hejda mig. De som är fyllda med pisagekräm är en dröm, och jag köper med mig två stycken. De är små. Och då får man ta två.
