…för jag vill leva, jag vill dö, i Norden.
Ja, det vill jag. Jag må bo i Italien. Jag må ha bott här väldigt länge. Men det finns en plan om att komma hem igen. Någon gång. Italien är inte för alltid. Sverige är.
För några månader sedan gjorde jag den här pavlovan, mitt i karantän-tid, för att fira min kompis födelsedag. Hennes pojkvän kom och hämtade den, trots att vi inte fick lämna våra hem, och blev naturligtvis stoppad av polisen på väg tillbaka. Med pavlovan som passagerare i framsätet. Han slapp böter. Jag anser att det är tårtans förtjänst.
Idag är det Sveriges nationaldag och det ska firas, oavsett vilket territorium jag må befinna mig på. Jag satsar på att baka samma pavlova. Och njuta av dagen. Och tänka på att Sverige i mångt och mycket är världens bästa land (det vet alla som en gång flyttat därifrån).
