Så här är det. Jag ville att detta skulle vara ett glatt inlägg om hur jag veganiserade ett väldigt typiskt amerikanskt snack (som jag tror alla som någonsin har bott i USA har ätit någon gång). Poptarts. För faktum är, att det har varit mitt projekt de senaste dagarna. Jag har kokat chiasylt och gjort vegansk mördeg. Hittat på ersättare till äggpenslingen och letat fram precis rätt strössel.
Jag var så pepp på att ger er receptet – det är jag egentligen fortfarande (det ligger ju här nedanför). Men så kom nästa Corono-uppdatering, och från att ha haft hoppet uppe om att detta skulle dra förbi Italien rätt snabbt, så känns det nu som att det är här för att stanna. På riktigt.
För exakt 15 minuter sedan går jag in på italienska nyheterna och läser att hela Lombardiet sätts i karantän. Jag får alltså inte lämna regionen. Jag sitter fast. Från att känna att, det är okej, jag är frisk och kan röra på mig som jag vill, så känner jag nu: kommer jag någonsin får se min familj igen? Dramatiskt jag vet. Men jag har blivit en dramatisk halvitalienska.
Alla vi som nu befinner oss i Lombardiet ska alltså sitta i karantän i minst en månad, till den 3 april. Det är tre dagar innan jag fyller 33. Och min största önskan just nu, är att jag får fira födelsedagen utanför Lombardiets gränser. Tidigare kunde jag ändå hålla skenet uppe, genom att se fram emot att få åka till alperna och åka skidor. Åka till sjöarna. Åka på någon utflykt med vännerna till Piemonte eller Ligurien. Nu, not so much.
Jag försöker alltid att vara positiv in i det sista. Men nu börjar den sista positivismen sina.
Nåväl. Veganska poptarts var det ju. De är otroliga.
