Jag trivs bäst i öppna (piemontesiska) landskap

Några av mina bästa semesterminnen har uppstått på olika bilresor. Som den där första gången för en massa år sedan, då jag och min familj korsade hela Europa i en bil utan aircondition (svettigt!), för att slutligen nå vackra Cinque Terre i Ligurien. Eller när vi för några somrar sedan svängde av huvudleden i Toscana, stängde av GPS:en och bara körde tills vi var helt vilse men slutligen kom fram till en liten by, där det inte fanns så mycket mer än en kyrka och en restaurang – som naturligtvis serverade mat från himmelriket. Eller som senast, när jag en tidig höstdag i Milano, hyrde en bil tillsammans med några vänner och styrde i riktning mot Piemonte. Målet var vin, mat och njutning, och Piemonte infriade alla våra önskemål.

En känsla av sommar, en doft av höst

Det är något speciellt att uppleva Piemonte de där tidiga höstdagarna när sommarens värme inte ännu lämnat landskapet, utan bjuder in till luncher på uteserveringar och promenader bland vinodlingar. Höstens dofter blir samtidigt alltmer påtagliga – det är vindruvor som plockas, krossas och förädlas till magiska droppar. Det är tryfflar som letas upp i skogarna, för att på en lokal trattoria hyvlas tunt över hemmalagade pastarätter. Det är hasselnötter som rostas och förvandlas till glass och nötsmör (visste ni att Nutella kommer från Piemonte?).

En känsla av sommar, en doft av höst.

Alla dessa dofter samlas under ett krispigt lager av frisk luft och utsikter som stäcker sig längre än ögat kan nå. Piemontes invånare måste vara det lyckligaste folkslaget i världen…

Langhe vindistrikt – en okänd (?) pärla

Precis som den där gången i Toscana, hade vi inget faktiskt slutmål med vår utflykt till Piemonte. Vi kände oss inte direkt stressade över det heller, eftersom vår erfarenhet sa, att var vi än hamnade så skulle det blir bra. Men någonstans måste man ju ändå svänga av motorvägen, och vi bestämde oss för att göra så, när det stod La Morra på skylten. La Morra är bara en av många små, mysiga landsorter i Piemonte. Orten ligger mitt i vindistriktet Langhe, och några av dess närmsta grannar är Barolo, Barbaresco och Neive, samt de lite större städerna Bra och Alba.

La Morra ligger på toppen av en kulle mitt i Langhe vindistrikt.

La Morra ligger vackert på toppen av en kulle, omgiven av vinfält i alla riktningar. Det är lätt för en vinälskare att tro att man nått himmelriket – och i ärlighetens namn, tror jag inte det går att komma närmare med båda fötterna kvar på jorden. Det är en ren fröjd att glömma allt som heter vägbeskrivningar och riktningar, och bara låta bilen följa vägen dit den leder. Eller ja, det är en fröjd tills du står vid en återvändsgränd och dina enda två valmöjligheter är att utsätta hyrbilen för en tur i rak stigning genom vinfälten, eller att backa tillbaka samma väg du kom ifrån… men det är ju bara en liten parantes i sammanhanget.

A lunch with a view

Efter några omvägar – som vi valde att kalla upplevelser – hittade vi fram till en terrass där glada konversationer blandades med ett ivrigt klingade från glasen. Vi bestämde oss för att det var här vi skulle inta dagens lunch – och nu i efterhand är jag överlycklig att vi hamnade just här. Ord går liksom inte att beskriva matupplevelsen.

Det här är vad man kan kalla ”A lunch with a view”
Åh, vad jag önskar att ni kunde dofta och smaka på den här pastan…

Det var en upplevelse som inte bara inkluderade maten som låg på våra tallrikar, utan också miljön vi befann oss i, våra bordsgrannar som var lika glada som vi, att befinna sig där vi befann oss, och så ägarna av den lilla restaurangen – så hjärtliga och mysiga att de blev våra vänner från första sekund. Ja, jag kan lova er en sak: jag drömde om den här dagen flera nätter därpå, och sluter jag ögonen nu, kan jag fortfarande känna doften av vildsvinsragùn vi blev serverade till huvudrätt.

Med några flaskor Barolo i bagaget

Mätta och belåtna körde vi vidare i landskapet. Vi stannade på utsiktsplatser för att beundra det storslagna landskapet. Vi stannade vid vägrännan för att springa in bland vinfälten och smaka på druvorna. Vi stannade vid de små vinbutikerna för att prata med experterna – och naturligtvis för att köpa med några flaskor Barolo hem.

”Vi njöt av utsikten” (så fort vi hade fått ordning på håret).

Och på tal om Barolo, så hann vi även med ett besök i den lilla vinorten med samma namn innan vi styrde hem till Milano igen. Även Barolo är en liten ort värd att rekommendera för vininköp – men personligen tycker jag att La Morra vinner på charm!

Kommentera mera!


Söker du efter något?